Diskussionerna om växthusgaser och globala temperaturökningar får ofta ett alltför ensidigt fokus på koldioxid. För att påskynda den gröna omställningen måste debatten även riktas mot den mindre kända växthusgasen SF6 – som är skadligare för miljön än koldioxid.
Koldioxidutsläpp har de senaste åren dominerat såväl den svenska som internationella klimatdebatten och blivit ett universalmått på effekten av alla initiativ som tas i kampen mot global uppvärmning. Samtidigt är koldioxid bara en i raden av växthusgaser som släpps ut.
Det kan därför hävdas att koldioxid tar oproportionerligt mycket fokus i debatten. Ett alltför ensidigt fokus på koldioxid överskuggar effekterna av andra, mindre kända växthusgaser som metan, PFC och SF6, vilka ofta är lika eller mycket mer skadliga än koldioxid när det gäller att begränsa växthuseffekten. För att ha ett realistiskt hopp om att uppnå klimatneutralitet är det därför hög tid att anta en mer nyanserad syn på växthusgaserna.
När det gäller SF6, som har betecknats som världens skadligaste växthusgas av FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar, har svenska företag blivit allt duktigare på att inte använda gasen. Trots det så används SF6 fortfarande i vissa fall för att leverera el till hushåll. Med en uppvärmningspotential som är 25 200 gånger högre än koldioxid och en atmosfärisk livslängd på flera tusen år sträcker sig konsekvenserna av SF6-utsläpp långt bortom vår egen, våra barns och barnbarns livstid. Endast ett kilo SF6-gas motsvarar utsläppen från 24 flygplan som flyger tur och retur mellan London och New York – och varje år läcker det ut 6,7 miljoner ton SF6-gas från elindustrin globalt.
Ett kilo SF6-gas motsvarar utsläppen från 24 flygplan som flyger tur och retur mellan London och New York – och varje år läcker 6,7 miljoner ton SF6-gas ut från elindustrin globalt.
Paradoxalt nog känner nästintill inga svenskar till SF6-gasen, trots ett utbrett intresse för klimatfrågor. En YouGov-undersökning som Eaton genomförde i slutet av förra året visade att så många som 70 procent av svenskarna aldrig hade hört talas om gasen, medan 86 procent inte kände till att den används för att leverera el till hushåll. Endast 7 procent uppgav att de kände till den väl eller mycket väl. Detta är alarmerande.
Det finns indikationer på att den låga kunskapsnivån är en av anledningarna till att vi avvaktar med ett totalförbud av den klimatskadliga gasen. Med de siffror vi ser borde detta vara en självklarhet.
Samtidigt som medvetenheten är låg, visar undersökningen nämligen att svenskarna är redo att agera när de får mer information om SF6 och dess klimatpåverkan. Fler än hälften (52 %) uppgav då att de ville ges möjlighet att välj bort elavtal där SF6 används i ställverken, och 54 procent ansåg att EU borde förbjuda användning av gasen inom elbranschen redan idag.
I våras beslutade EU-parlamentet om att förstärka åtgärderna för minskat utsläpp av klimatfarliga gaser, vilket bland annat innefattar en snabbare utfasning av SF6-gasen. Syftet är att driva på EU:s mål mot klimatneutralitet, där nyinstallerade elektriska ställverk är en viktig del i omställningen för förnybar energiproduktion.
Beslutet innebär en signal till medlemsländerna om att de bör stödja lagstiftningen om att SF6-ställverk ska fasas ut med start 2026. Förslaget är både progressivt och en relativt snabb process, men innebär då den inleds 2026 att nyinstallationer av ställverk som använder sig av SF6-gas fortsatt kan ske i lite drygt två och ett halvt år framöver.
Vi har alla läst i media om temperaturrekorden och bränderna vid medelhavet. Det är inte för sent att agera, och min förhoppning är att EU-parlamentet i höst upptar och aktualiserar diskussioner om ett totalförbud snarare än en utfasning. För när den gröna omställningen kräver ökad elektrifiering kommer hundratals nya anläggningar att anslutas till vårt elnät. Det innebär - ironiskt nog – att mängden SF6 också kommer att öka, om vi inte inser att det inte bara är koldioxid om är viktigt att begränsa i den gröna omställningen.
Skicka e-post
